Är det din motorcykel?

Vi gick båda med i Mötesplatsen med hopp om att hitta den rätte. Båda var trötta på singellivet och man saknade någon.

Jag hade lagt upp en bild på mig själv iklädd motorcykelkläder vid  sidan om en motorcykel. Denna bilden fastnade Martin för och skickade iväg ett litet meddelande till mig: ”Är det din motorcykel?”

Intresserad av motorcyklar som han är gjorde jag honom dock lite besviken med ett ”Nej, tyvärr. Det är min pappas”. Men han blev inte skrämd, utan vi fortsatte att skicka meddelande till varandra. Meddelanden som blev längre och längre. Man började logga in flera gånger om dagen i hopp om att HAN hade svarat. Vad jag inte visste då var att Martin var sjukskriven efter en mindre operation, så han låg hemma och surfade på datorn på dagarna, och stirrade på skärmen efter ett meddelande från HENNE.

Efter ett tag började vi chatta med varandra och speciellt på torsdags kvällar då vårt favoritprogram gick på TV. Vi bytte nummer och smsen gick varma på telefonerna.  Det bestämdes ett datum då vi skulle träffas för första gången, på en restaurang inne i stan. I och med att vi hade smsat och pratat med varandra ett bra tag innan, så hade vi lärt känna varandra rätt bra redan innan.

Dagen D kom och man var riktigt nervös, man skulle få träffa killen/tjejen på andra sidan skärmen.
Min första reaktion när jag träffade Martin var: ”Vilken snygging!!!”
Martin sa att första gången han såg mig så tänkte han: ”Vilken otroligt snygg och vacker tjej!”

Vi hade en underbar date med god mat och pratade hela kvällen. Man ville inte att kvällen skulle ta slut, tiden den bara rann iväg. Allt kändes så bra, samtalet rann på hela kvällen utan större komplikationer.
Lika ivriga båda två som vi är, och att få träffa varandra igen, blev det snabbt en andra date, och helgen hann inte försvinna innan vi träffats på andra daten, biobesöket… Efter det så kändes det riktigt bra, och Martin skickade ett blomsterbud till mitt jobb där han tackade för en trevlig fredag och söndagkväll. Då var jag fast, detta var den kille jag ville dela resten av mitt liv med. Och han sitt med mig...

Efter två veckor, och många träffar, blev vi ett par. Varje dag tillsammans är underbar. Man är alltid lycklig och glad när man tänker eller ser på den andra.

På alla hjärtans dag, vår 4 månaders dag, bad jag Martin att bli min sambo. Och utan tvekan svarade han JA!! Idag bor vi tillsammans och njuter av varandras närvaro. Livet är underbart , vi har varandra. Vad framtiden ger oss och leder oss tar vi emot med öppna armar. Vi har varandra, och det är helt underbart.
Just nu längtar vi efter vår första semester tillsammans nu i vår som tar oss till Turkiet.

Många kramar, Emelie och Martin