Avstånd inget hinder

De fann varandra på Mötesplatsen. Kristers ord gick rakt in i Milkas hjärta. Att de bodde i Stockholm respektive Göteborg var inget hinder för deras kärlek.

Milka:

Hej Mötesplatsen, jag har funnit min tvillings själ här på Mötesplatsen och är så tacksam för det, både mot er och min dotter Tajana som såg till att jag tog det avgörande steget.

Jag har varit singel i 14 år och trivdes bra med det men samtidigt kändes det som det fattades någonting hela tiden.

Eftersom jag är helt ensamstående med mina tre barn så fanns det varken tid eller ork att gå ut och försöka träffa en man. Åren gick och det hände inget, tills min dotter började tjata på mig att jag ska gå ut på nätet för att bara kolla in killarna. Jag stretade emot ganska länge . Det berodde mycket på att jag var ovan att handskas med dator, men också på att jag inte trodde på den här modellen att kunna träffa någon på nätet, trots att jag faktiskt känner flera som har gjort det. Tajana hjälpte mig att komma i gång att skapa en sida och faktiskt betalade tre månaders avgift för mig, vilket jag fick som julklapp. Efter några mindre lyckade träffar så hörde Krister av sig med ett kort mail.

Eftersom han bodde i Göteborg och jag i Stockholm så tyckte jag att det var alldeles för långt avstånd mellan oss att jag tvekade, men Krister tyckte inte att avstånd var något problem. Han skrev:" Kärleken kanske inte finns där du bor, den kanske finns bortom sjöar berg och ängar" och meningen gick rakt in i mitt hjärta.

Ju mer vi berättade för varandra om oss själva blev jag mer och mer övertygad om att vi måste ses och det gjorde vi efter en tids mailande. Vi bestämde att vi inte ska gå för fort fram, så han tog tåget från Göteborg och vi sågs några timmar åt gången. Redan efter andra träffen förstod vi att vi attraherades starkt av varandra, att vi tyckte och tänkte väldigt lika.

Äntligen har jag träffat en man som har allt det jag alltid velat ha. Han är smart, romantisk, omtänksam, tycker mycket om beröring, vi kan prata om allt och så är han bra på att spela gitarr och sjunga kärleks sånger för mig.

Krister:

Efter nästan två år på Mötesplatsen och en hel del dejter, så dök hon plötsligt upp där framför mig på skärmen. Bilden av en kvinna med strålande leende och varma ögon.

Att hon bodde i Stockholm var vid första tanken naturligtvis ingen bra utgångspunkt. Besvärligt och omständligt med så långa avstånd. Jag tog en funderare, men på något sätt så hade leendet, ögonen och presentationen slagit rot i mig.

Jag skrev några rader utan tanke på att det skulle leda till något. Snabbt var vi igång med att berätta om varandra och om vad som tilldragits sig i våra respektive liv. Det blev många mail och intresset för varandra bara stegrades och plötsligt så var avstånd inget hinder. Ganska snabbt tog vi kontakt med varandra på telefon och även Milkas röst var mjuk och intressant. Vi bestämde oss för att undvika långbänk, så vi träffades ganska omgående i Stockholm.

Det var nervöst att stiga av tåget där på Stockholms Central och veta att det skulle stå en blond, kort och vacker kvinna där som säkert var lika nervös som jag. Våra blickar och leenden möttes och den mesta nervositeten släppte. Det var fruktansvärt kallt denna dag, men vi drog från krog till krog och åt och drack gott. När vi skildes åt på stationen så ville jag egentligen kyssa henne försiktigt, men jag var inte säker på om det hade varit ok.

Det har gått lite mer än fyra månader sen första mailet. Det har det blivit många resor mellan Göteborg och Stockholm och tvärtom. Vi blev tidigt attraherade av varandra och kärleken har bara stegrats och fördjupats. Visst, vi känner naturligtvis inte varandra fullt ut, men i vår ålder har man en inbyggd känsla/intuition som man litar på. Det finns inga hinder för oss psykiskt för att förverkliga vår kärlek. Möjligtvis tillfälligt praktiska hinder som arbete och bostad. Jag har redan varit på en jobbintervju i Stockholm och väntar snart besked. Förhoppningsvis så finns jag nära Milka fram i sommar/höst.

Milka och Krister