Efter första dejten blev vi sambos!

Efter en intensiv brevväxling bestämde sig Eva från Västergötland och Michael från Skåne att de äntligen skulle träffas. Vid deras första möte förstod båda att detta var något speciellt och redan efter första dejten blev de sambos.

Michael

Vi fanns på var sitt håll i Sverige och kände oss ensamma. Nere i Skåne satt jag efter 17 år i England och i Västergötland fanns Eva, som hade varit frånskild i tre år. Eva hade precis som jag en sida uppe på Mötesplatsen, där hon hade presenterat sig på ett mycket attraktivt sätt med både text och bild. Jag hade varit medlem i cirka ett halvår när jag fick syn på henne. Först gick jag bara in på hennes sida och tittade, men snart var brevväxlingen igång på allvar. Det var inte ovanligt att vi skrev en tio, elva mejl per dag och totalt kom vi nog upp i närmare ett tusental. Efter två och en halv månad bestämde vi oss för att träffas.

På tåget satt jag och tänkte på Eva, hur hon skulle vara i verkligheten. Vi var båda inställda på att vårt möte var en dejt, där vi skulle känna efter hur vi trivdes med varandra. Men under all spänning och förväntan fanns ett slags lugn och en trygg tillförsikt om att allt skulle gå bra och när jag steg av tåget fick jag syn på henne meddetsamma. Jag gick fram till henne och hon vände sig mot mig och såg på mig med ett charmerande leende och jag kände att det nog var OK att krama om henne. Jag hade lekt med tanken att det kanske bara skulle bli en formell hälsning, och att det inte skulle klicka mellan oss, men av dom farhågorna blev intet.

Jag har varit gift tidigare, men det var ingen succé. Med Eva blev det annorlunda med en gång och vi pratade långt in på natten första kvällen. Vid hennes köksbord kom alla drömmar till liv och hennes ögon glittrade ikapp med en lovande framtid. Idag har vi bott ihop över två månader och trivs mycket bra tillsammans. Vi har båda våra egna intressen, men gör mycket gemensamt, går långa promenader, teaterbesök, går på bio och har långa och intressanta samtal. Kort sagt har vi ett mycket gott utbyte av varandra.

Eva

Michael och jag hade i och för sig bara bestämt att vi skulle träffas för att bekanta oss med varandra, men när min blick mötte hans, vid vårt första möte på stationen, förstod jag att det skulle kunna bli något speciellt. Jag hade varit medlem på Mötesplatsen i cirka ett år och haft olika brevkontakter och dejter som inte lett till något. Michaels brev var annorlunda och hans uppvaktning väldigt intensiv. Jag föll nog för honom på ett tidigt stadium, men, som sagt, vi bestämde oss ju för att skynda långsamt...

Han skulle stanna tre dagar hos mig, men när tiden för avresan närmade sig, kändes det som om vi inte kunde avbryta det som påbörjats. Michael stannade veckan ut och sen tyckte vi att han lika bra kunde stanna över julen. Det gjorde han och en bit in i januari åkte han ner till Malmö och hämtade lite personliga pinaler. Nu planerar vi för ett fortsatt liv tillsammans och Michael håller på att försöka hitta ett jobb, vilket kan vara nog så svårt i dessa tider, men vad gör det när man har hittat Kärleken? Vardagliga sysslor kan bli högtidsstunder när vi gör dem tillsammans. Morgonens tidningsläsande, matlagning, kvällsteet framför TV:n, planeringen för helgen, ja mycket får ett helt annat värde än det haft innan. Nu har vi också hunnit se varandras mindre smickrande sidor, men vi verkar lära oss att överse och förstå. Blir jag ändå tveksam så räcker det att jag ser in i Michaels ögon så känner jag mej säker igen.

Eva & Michael