Jag har fått en andra chans i livet

Våren och sommaren 2008 var den jobbigaste tiden i mitt liv. Jag förlorade min hustru och livskamrat sen 22 år tillbaka i cancer. Min hustru var 44 år när hon gick bort och jag och mina barn, då 18 och 20 år, blev ensamma. För första gången sen jag var 21 stod jag ensam i livet och kände mig totalt förvirrad. Jag hade inte bara förlorat den jag älskade utan även en del av min identitet. Det blev långa sömnlösa nätter och av en slump hamnade jag på Mötesplatsen.

Jag tittade igenom sidan och tänkte först att det här är inte för mig. Jag kände mig absolut inte redo för att söka en ny partner, men samtidigt hade jag en längtan efter något normalt i mitt liv. En person att gå på bio med eller äta en god middag tillsammans med. Så jag bestämde mig för att lägga upp en profil men med betoning på vänskap.

I min profil berättade jag lite kort om vad jag gått igenom och ganska snart fick jag ett brev ifrån Jessica där hon beklagade sorgen och att hon trodde att hon visste vem min hustru var. Jessica hade ”time out” från sitt förhållande och befann sig liksom jag i en situation av saknad och eftersom ingen av oss var ute efter ett förhållande så kunde vi prata ganska mycket kring vår förlust. Jag om min sorg efter min hustru och Jessica om sina krossade förhoppningar och drömmar. Vi mejlade fram och tillbaka några gånger genom MP. Jag jobbade och tränade mycket och tiden gick. Efter ett tag så upptäckte jag att Jessica hade avregistrerat sig på MP och tänkte inte mer på detta. Jag lät min profil ligga kvar men var inte särskilt aktiv. Det verkade som att de flesta var ute efter ett förhållande, inte vänskap.

Senare den hösten, jag minns inte exakt när, fick jag ett meddelande igen från Jessica. Hon berättade att hon plockade bort sig på MP för att göra ett nytt försök med sin partner, men hade nu brutit definitivt. Vi började skicka mess igen via MP. Pratade mycket om vår förlust fram och tillbaka. Efter ett tag började chatta istället. Det blev många långa chattar - långt in på natten ibland. Jag kände att jag funnit vad jag sökte, en vän med stor empati som älskade att diskutera allt mellan himmel och jord. Det dröjde länge innan vi ens pratade i telefon det funkade så bra med chatten. Julen 2008 skulle Jessica fira utan sina barn och en kväll då vi satt och chattade så undrade hon om jag hade lust att träffas lille julafton, äta något och fira uppesittarkväll. Jag hade redan lovat min dotter att komma till dom, så jag föreslog att vi kunde träffas i någon annan kväll. Den 26 december träffades vi då första gången och bägge två var helt överens om att detta inte var en dejt utan bara två vänner som var ensamma en jul och ville ha sällskap. Jag minns hur nervös jag var, hur det än var så skulle jag träffa en kvinna hemma hos henne och äta middag. Även om vi pratat massor via chatten så vet man aldrig, det kan ju bli hur pinsamt som helst. Hursomhelst så kändes det jättebra från första början. Jessica var en jättevacker kvinna, öppen, spontan och hade lagat en jättegod middag till oss. Vi pratade långt in på natten och avslutade med Singstar kl tre på natten. Vi hade redan innan bestämt att jag kunde sova över eftersom vi gärna ville dricka ett glas vin. Jessica upplät sin säng till mig och hon sov i barnens säng. Vi åt frukost och bestämde att vi skulle fortsätta att träffas som vänner.

En kväll senare när vi satt på chatten berättade Jessica att hon inte hade några planer till nyår och jag erbjöd henne direkt att följa med till festen jag var bjuden på. Det fanns inte som alternativ att hon skulle sitta ensam till nyår. Efter en del övertalning så gick hon med på det och vi firade nyår tillsammans med mina vänner och jag kände mig verkligen glad att ha henne med.

Redan dagarna efter nyår började jag känna något som jag inte trodde jag skulle få uppleva igen. Det var en längtan efter henne och en saknade då jag inte hört ifrån henne på ett tag. Jag tog mod till mig, fullt medveten om risken att förstöra vår vänskap. Jag skickade ett mail där jag förklarade att något höll på att hända inom mig men att jag fortfarande önskade att vi skulle vara vänner. Jag minns hur nervös jag var för svaret... skulle hon tycka det blev jobbigt och bryta vår kontakt? Jessica svarade att hon tyckte om att umgås med mig men att hon inte heller var redo för något förhållande men gärna fortsatte att umgås som vänner.

Tiden gick och vi träffades varje helg som hon var barnledig. Vi var på bio, lagade mat ihop, delade en flaska vin och pratade. Jag trivdes verkligen i hennes sällskap. Sakta kände jag livslusten komma tillbaka. Fram emot vårkanten hade mina känslor växt så mycket för henne att det blev ohållbart. Jag var helt enkelt tvungen att berätta för henne att jag hade förälskat mig i henne. Återigen nervös som en tonåring som frågat chansen väntade jag på hennes svar. Det visade sig att Jessica också hade börjat få känslor för mig. Vi bestämde att skynda långsamt. Fortsätta träffas som tidigare, ta dagen som den kommer. Jag svävade på moln. Bara ett halvår tidigare så var jag övertygad om att jag skulle leva ensam resten av livet. Nu stod jag här förälskad upp över öronen i en underbar, vacker, intelligent kvinna full av humor och tokigheter. Livet är verkligen underbart.

Sommaren som kom tillbringade vi vid havet så ofta vi kunde. Vi hann med att få fem dagars gemensam semester i lånad husbil som vi tillbringade i Ystad och på Öland. Helt crazy, vi körde 40 mil fram och tillbaka till Öland för två dagar på Sonjas camping (eftersom ingen av oss varit på Öland). Det gäller verkligen att njuta av livet man vet aldrig vad som väntar runt hörnet.

September kom och jag kände att den här kvinnan vill jag leva med så jag tog helt enkelt och frågade henne ifall hon ville leva tillsammans med mig. Det ville hon och kort därefter började jag flytta mina saker hem till Jessica. Inte helt lätt att slå ihop två kompletta hem. Jisses vad mycket grejor som skulle gås igenom. Glas och tallrikar i drivor. Vi behöll en del, skänkte en del och sålde lite av mina möbler. Så nu är vi sambo och håller på att renovera vårt gemensamma hus dvs. Jessicas gamla hus. Mitt hus hyr min dotter och hennes sambo av mig och jag är glad att kunna erbjuda dem ett boende i hus. Jag är hopplöst förälskad i Jessica och trivs jättebra med henne och hennes barn.

Julafton 2009 förlovade vi oss och januari 2010 åkte jag och Jessica på en avkopplande resa till Fuerto Ventura, där jag friade till henne. Datum för vigsel har vi inte bestämt ännu men förhoppningsvis under vår Tunisien resa i sommar.

Jag har fått en andra chans i livet. Jag har funnit Kvinnan som jag vill dela resten av mitt liv med.

Kenth och Jessica