På halvårsdagen blir det förlovning

Verkligheten kan absolut överträffa dikten. Det som kunde varit någonting mellan ”Sömnlös i Seattle” och Tolkiens fantasivärld var i högsta grad verklighet. Tillfälligheter bevisade att det finns någon där ute för alla. Det gäller bara att hitta henne eller honom.

Jag kunde ju testat nätdejting i stort sett när som helst och var som helst, men det blev Mötesplatsen. Så här i efterhand kan man ju säga att det var inget fel på timingen iallafall... Utan några som helst förväntningar tittade jag runt lite på Mötesplatsen och det dröjde inte länge innan ett leende på ett foto fångade mitt intresse. När jag hade läst presentationen kände jag instinktivt att det måste vara ”Hon”. Hon som jag hade hoppats hitta utan att veta om hon ens fanns. Hon som kunde göra gråa dagar ljusa. Hon som var allt jag saknade och ville.

Det var så mycket som stämde, som om vi var stämda i samma ton. Lyckligtvis visade sig intresset vara ömsesidigt, som om hon bara hade funnits där och väntat på att jag skulle dyka upp… Efter ett par dagar med många och långa mail gick vi över till telefonen. Tiden flög iväg. Vad som verkade vara en halvtimme, trekvart var snarare ett par timmar. Allt var nytt och ändå verkade det som vi känt varandra länge. Underligt men behagligt. Magiskt. Skulle känslan hålla i sig när vi träffades?

Efter ett par veckors telefonerande bestämde vi att det var dags, det fanns helt enkelt ingen anledning att vänta längre, antingen var det rätt eller inte… och en torsdagseftermiddag, på en bänk vid Vätterns strand kunde vi båda konstatera att allt var precis som vi hoppades och innerst inne kanske trodde men inte vågade tänka fullt ut förrän just där och då när vi båda kände att det här är precis vad vi vill… resten av livet.

Det är tjugo mil mellan oss, så i början blev det att ses på helger som gick alldeles för fort, och dagliga, fortfarande långa, telefonsamtal. Planerna började gro redan den där dagen i solskenet på bänken, men att pusselbitarna skulle falla på plats så fort trodde vi inte... Jag fick ett jobb efter nio månaders arbetslöshet, hittade ett litet hus bara 1.5 km från Karin och på ett par månader hade hela livet förändrats till det bättre... eller det bästa.

Nu väntar vår version av ”Sagan om ringen” då vi bestämt att på halvårsdagen av vår första dejt blir det förlovning. Sen ska vi bara hitta ett större hus där alla får plats, någonstans på landet, här i närheten så vi dessutom får plats med lite djur.

Karin och Stefan