Vi förlovade oss i en gammal kyrkoruin

Ett år har snart gått, sedan vi träffades en fredagskväll på MP. Jag hade bara varit medlem en månad och kollade inte så noga och skrev aldrig till någon, brukade bara kolla vem som kollat på min profil. Men denna kvällen fick jag ett litet meddelande: ”Hej du stod det i chattrutan”. Jag svarade: ”Hej på dej du”. Ja så var vi igång, blev bestämt en träff i Pias hemstad 6 mil norrut, På ett kafé söndag klockan 15.

Nerverna var mer eller mindre utanpå skinnet fram tills jag skulle åka vid två tiden, hade själv aldrig gjort en sådan grej, träffa en okänd kvinna efter bara lite snack över datorn. Klart körde jag vilse i denna för mig nya staden och var tvungen att ringa upp Pia vars telefonnummer jag som tur var fått. Snart var jag på banan igen och hittade kyrkan mitt i stan som hade en gratis parkering. Mötesplatsen var på stora torget och snart gick jag på fel kvinna men upptäckte snabbt misstaget då Pia endast är 150 centimeter lång och denna kvinna var närmare 180 centimeter.

Jag skickade ett sms och fick till svar att hon var lite sen men skulle vara lätt att känna igen med en svart och vit jacka. Jag gick runt lite på torget men upptäckte snart en bro över ån där jag ställde mej för att invänta ett sms att hon var framme vid torget. Det var då jag lyfte blicken till andra sidan ån och fick se en svart vit jacka på en kort kvinna, det måste vara hon harklade jag fram för mej själva. Då avståndet var 20 meter gick hennes mun upp i ett brett leende och steglängden ökade på. ”Hej det är jag som är Pia”, Bengt svarade jag. Vi gick till fiket och köpte kaffe och nått gott att äta. Jag tror vi kände oss bekväma i varandras sällskap direkt. Vi satt och snackade två timmar innan Pia guidade mej genom city innan vi gick till parkeringen vid kyrkan. Jag vågade mej inte på att fråga om jag skulle köra henne hem medans vi skildes i en kram. Jag kände mej omtumlad när jag körde hem och det blev snack över nätet direkt när jag kommit hem. Jag bjöd hem henne nästa helg om hon skulle vilja och hon fick gärna sova över om hon skulle våga.

Och tro det eller ej, nästa lördags eftermiddag rullade pärlan in på gården, ja Pärlan är hennes röda Skoda men i Pärlan satt en annan Pärla. Med sig hade hon en stor väska med bra att ha grejor. Jag frågade om hon skulle flytta in, ”vet man aldrig” blev svaret. Sen den dagen har vi sovit tillsammans i stort sett varje dag, Pia kom till mej och jag åkte till henne första månaderna men redan vid jul så kan man väl säga att hon flyttat in permanent hos mig. Under sommaren blev hon "skånsk medborgare". Pias lägenhet avstädad och återbördad till fastighetsägaren, grejor och möbler har blivit skåningar dom med. Nu bor vi här på landet med vår katt och har det hur bra som helst, Pia med nytt jobb här nere. Delar samma intressen och gör roliga saker hela tiden.

Vi har båda fått ett liv igen efter våra skilsmässor och vet ni vad? Vi förlovade oss den 26 juli i en gammal kyrkoruin.

mvh
Bengt & Pia