Vi har hittat vår bästa vän i livet

”- Haha, det var ju nära att det inte blev någon dejt, jag höll på att dö när jag åt sån där Yakiniku precis nu innan vi sågs”.

Det var min öppningsreplik när vi träffades och inledde vår promenad som vi hade planerat. Faktum var att det inte var helt osant eftersom jag strax innan hade satt den strimlade biffen i halsen så att tårarna rann inne på sushi-stället. Karolina började skratta och därifrån kändes det som att vi hittade humorn och skrattet tillsammans med en gång. Promenaden fortsatte genom Slottskogen och väl nere på Linnégatan, helt inne i samtalet kliver jag rätt ut i gatan och är på väg att bli påkörd om inte Karolina hade hållit mig tillbaka i armen. ”Brukar du vara så här klantig?” och hon hade det fått det första tecknet på att jag kan vara hopplöst disträ.

Efter ytterligare en bit och för att skydda oss från det regn som började falla så småsprang vi in på närmaste bar. Vi beställde var sin drink och när båda ville bjuda så fick det bli sten-sax-påse som John vann. Några fåtöljer var lediga nära baren och där hade vi suttit och pratat en stund när servitrisen kommer ut med två hamburger- tallrikar varav den ena hon tappar rätt ner i Johns knä. Då brister det för båda och vi börjar gapskratta. Vi blir inte mindre roade av att det dröjer säkert fem minuter innan någon i servisen kommer fram med servetter och trasor för att hjälpa till och fixa bort kvarglömd sallad och dressing på Johns byxor. ”Det här måste ju vara fredag den 13:e för dig?”. Det var en bra första dejt!

Vi skildes åt och några timmar senare får jag ett sms av John där han skriver att han just spolat ner sin byxknapp som råkat gå sönder. ”Vågar du träffa mig igen?”.

Jag hade varit med på lite olika dejtingsidor och gått på en del dejter. Den ena var värre än den andra. Och så pågick det i två år tills jag kände att nu lägger jag ner. Några månader senare så ringer min killkompis och säger att nu har jag fixat ett medlemskap på Mötesplatsen till dig, nu är det bara att köra. Med mina tidigare erfarenheter så var jag smått skeptisk när jag började leta igenom sida för sida bland killarnas profiler. Men där såg jag John82. Hade det inte varit för min kompis Markus så hade jag antagligen aldrig träffat John. Saker och ting händer verkligen för en orsak och jag har hittat en diamant bland allt grus.

Jag hade blivit medlem på Mötesplatsen några månader tidigare och gått på ett par dejter som visserligen var trevliga men inte gav så mycket mer. När Karolina hörde av sig så var jag till en början ganska långsam på att svara. Vi växlade meddelande på Mötesplatsen 3-4 gånger och när jag sista gången dröjde över en vecka med att skriva tillbaka så tröttnade Karolina en aning och skrev, här har du mitt telefonnummer, vill du träffas så hör av dig. Jag fattade vinken och någon dag senare var dejten bokad. Något jag aldrig kommer att ångra. Man behöver onekligen en stor portion tur men för mig är det här beviset att det går. Det går att träffa den där personen som verkligen är rätt. Vem är rätt? Det vet man. Det känns i magen varje dag man vaknar. Det är när man träffar någon och man frågar sig, kan det kännas så här enkelt? Framför allt, man måste ha roligt tillsammans.

Ett halvår har gått och vi båda känner att vi har hittat vår bästa vän i livet. Skratt, kärlek, attraktion, spontanitet. Vi rockar på!

/John & Karolina