Bli medlem

Vi matchade varandra till hundra procent!

Ola fick ett medlemskap på Mötesplatsen av döttrarna i present.  De la upp en profil och gjorde en sökning på vilka i hans område som matchade honom bäst. Camilla, en tjej han kände för 25 år sedan dök upp i sökresultatet och de matchade till ett hundra procent.

Ola och Camilla hade känt varandra för 25 år sedan, Camilla hade till och med varit kär i honom då, men då hade de bara varit vänner. Nu har de hittat till varandra igen, tack vare att Olas döttrar la in en profil till honom på nätdejtingsajten Mötesplatsen.se. Det blev 100 procent match.

Ola hade varit singel i ca 6 månader och hade bestämt sig för att vara singel nu. Hans två döttrar tyckte däremot att pappa behövde träffa någon så att han fick någon att vara med, så att han inte bara arbetade hela tiden. Så i fars dags- present lade dom upp en profil till honom på Mötesplatsen.

Ola tyckte väl att det där med nätdejting kan ju aldrig funka, men tanken hos döttrarna var ju god, så han gav det ett försök. Han fyllde i alla de där frågorna och gjorde sedan en sökning på vilka i hans område som matchade honom bäst. Det fanns bara en person som matchade till 100 % och bild hade hon också. Men, henne känner jag ju igen, sa Ola till sina döttrar. Henne kände jag för ca 25 år sedan när jag gick gymnasiet.
Men, då måste du ju skriva till henne, sa döttrarna. Ja, men vad ska jag skriva då, undrade Ola.

Men, sagt och gjort – han skickade iväg ett mail och undrade om vi inte hade setts för en himla massa år sedan. Jag kände ju genast igen honom – hade ju faktiskt varit kär i honom då för 25 år sedan. Det blev aldrig något mellan oss då, vi var bara vänner. Så jag svarade honom, att jo, visst hade vi träffats en gång i världen – för länge sen.

De följande dagarna blev det långa samtal hela kvällarna. Vi pratade om allt mellan himmel och jord. Vi märkte ganska snart hur lika vi var, att vi matchade varandra till 100 % var verkligen ingen överdrift, vi skrev ofta samma saker till varandra – det handlade oftast om vem som skrev först bara. Och vi tyckte likadant om det mesta, samma intressen och värderingar. Efter att ha suttit och pratat långt in på fredagskvällen frågade han om vi skulle gå ut och äta på lördagen. Så vi bestämde att han skulle komma och hämta mig på lördag kväll.

När han kom och hämtade mig på lördagskvällen var vi nog båda lite smått nervösa. Jag öppnade dörren och där stod han med en blomma. Jag blev alldeles varm inombords och det sa klick redan där. Och det var ömsesidigt. Ola säger att i det ögonblicket förtrollade jag honom.
Vi åkte in till stan och inte blev jag förvånad när det blev en Thai-restaurang, det var inget vi hade bestämt innan, men det hade varit mitt första val också om jag fått välja.

Allt flöt på väldigt lätt, det var jättelätt att prata med varandra, kändes som vi hade känt varandra i evighet. Efter någon timme på restaurangen gick vi till bilen och han undrade vad vi skulle hitta på och jag föreslog att vi skulle åka hem till mig så kunde vi dricka lite kaffe och fortsätta prata.
Och så blev det. Vi satt och pratade hela natten och allt kändes så rätt. När han fram på småtimmarna åkte hem hade vi redan bestämt att vi skulle träffas dagen efter igen. Vilket vi också gjorde. Vi gick strandpromenaden – i ösregn, men det var inget vi märkte av. Sen åkte vi, dyblöta och åt.

Efter det är det inte många dagar vi har varit isär. Vi träffades dagligen bortsett från några helger han hade inbokat sedan långt tillbaka – och det var långa, jobbiga helger. Jag tillbringade min mesta tid hemma hos honom. Vi fick kontakt på Mötesplatsen i november, i januari sade jag upp min lägenhet och nu bor vi tillsammans och har det hur bra som helst och ser väldigt ljust på framtiden. Så allt har gått väldigt fort – men när allt känns så rätt, varför vänta, vi blir ju inte yngre direkt. Och det känns som att vi gått miste om tillräckligt mycket tid av våra liv utan varandra. Så, nu när vi båda kände att vi har hittat det som saknats hela vårt liv – vår tvillingsjäl, så var det inget att tveka på. Det är bara att inse att det var vår tur nu – njuta och åka med.
Så just nu planerar vi som bäst och ser fram emot vår första gemensamma semester. Det blir till Geiranger, Trollstigen m.m. med motorcykeln om 1,5 vecka.

Ett stort tack till Mötesplatsen och framför allt hans döttrar som tog initiativet till detta, så att vi hittade varandra igen.

Mvh Camilla och Ola